Veckans Tankar - Vecka 24

Om du koncentrerar dig på att hitta något gott i varje situation så kommer du att upptäcka att ditt liv plötsligt fylls av tacksamhet, en känsla som ger dig energi och glädje.
Okänd (för mig i alla fall) tänkare

Egentligen hade jag tänkt skriva om grannens stora, svarta tupp Bernhard, men det får bli vid ett senare tillfälle.

Hur som helst satt jag vid min dator och hade redan börjat skriva när jag genom fönstret såg ett gäng människor, en 10-12 stycken, komma ut från samlingslokalen en bit bort och ställa upp sig framför trappan för fotografering. Jag tänkte inte mer på det, men så plötsligt – nästa gång jag tittade ut genom fönstret såg jag att de stod inne på min tomt, gestikulerande och pekande. Vad i hela friden?

Det var uppenbarligen roliga saker de pratade om för jag kunde se hur de skrattade.
- Vad sjutton gör de på min tomt? undrade jag.

Efter några minuter gick jag ut på altanen och en kvinna kom fram och berättade att de hade kusinträff. 
- Det är så roligt att vara här för några av oss har bott i det här huset. Vi har så många fina minnen härifrån.
- Här på gräsmattan satt jag på pottan.
- Finns bagarstugan kvar?
- Men förut gick man inte in där ni går in nu.
- Visst finns bagarstugan kvar. Vill ni se hur den ser ut? Kom jag skall visa, sa jag.
- Kommer ni håg hur gott det luktade när farmor bakade tunnbröd? Och hon frågade om vi ville ha ”tumbröd”.  Man fick en klick smör mitt på brödet och så kletade man ut det med tummen.
- Vad litet det ser ut nu! Men vi var ju mindre då förstås.
- Vill ni se hur det ser ut inne?
- Nej men, är vardagsrummet där? Det var kök förut? Och här i köket hade vi en gång ett bönemöte. Och trappen ser likadan ut och jag var så rädd att farmor skulle ramla och bryta benet av sig.
- Och bäcken där farmor tvättade trasmattorna!
 - Så fint det har blivit! Vad roligt att någon vill bo i huset!  Tänka sig! 

Kusinerna pratade och skrattade och delade med sig av sina minnen.  Och de tog kort på mig också – den nya ägaren fick ställa upp sig framför huset.  Mitt hus!

När vi vinkat och de gått gick jag runt och kikade. Jag kände mig glad och tacksam för att få ha tagit del av kusinernas minnen. Mitt hus hade haft ett liv som jag inte kände till.

En sak som kom för mig var att det är viktigt för oss att vara medlem av olika grupper. Det är ett grundläggande behov för oss som man kanske inte tänker på. Genom att tillhöra olika grupper definierar vi vilka vi är, både för oss själva och för andra. Det här var kusingruppen som kom på besök.

Jag tänkte vidare på vilken hjälp kommunikationen är för att vi skall kunna tillgodose våra behov.

Vi kommunicerar för att komma andra människor nära och skapa och upprätthålla relationer. Vi behöver nära och kära, vänner och kamrater.

Vi kommunicerar för att hålla ihop våra familjer och vårt samhälle. Det handlar om det som händer i vår omgivning. Det gäller att få systemen att fungera.

Vi kommunicerar för att tillgodose personliga behov. Vi behöver känna oss behövda och uppskattade av andra. Vi behöver känna oss säkra på oss själva – vi vill känna oss speciella.

Vi kommunicerar för att ge och få information, för få makt, för att skryta, för att ge och få tröst, vi småpratar och skvallrar och mycket mer.

Vilka behov fick då jag plötsligt tillgodosedda, kan man ju undra.

* Jag blev sedd och uppmärksammad. Nej men, har du flyttat ända hit!
* Jag fick nya bekanta och kanske några vänner
* Mitt hus fick plötsligt en historia.!
* Jag kände mig delaktig och speciell

- Vi träffas till midsommar på Dalabacken, för du kommer väl? Så sa dom innan dom for vidare.

lob