Veckans Tankar - Vecka 50

Temat idag? Att inte handla = oro, nervositet och nedstämdhet.

I många veckor har jag oroat och grämt mig för att mitt husbygge aldrig blir klart. Hinner det bli klart till jul, frågar jag mig? När skall jag kunna packa upp mina kartonger som fortfarande står i förrådet? Det ena efter det andra händer. Saker går sönder. Högar med papper här och där. Räkningar kommer bort (vilket kanske kan tyckas bra men det för bara med sig påminnelseavgifter). Jag flyttar ena högen till den andra när jag letar efter ett speciellt papper. Skruvar och muttrar försvinner. Verktyg försvinner, eller rättare sagt, ligger väl någonstans och trycker. Halva köket är fortfarande inte tapetserat. Röret till fläkten passar inte = ny fläkt behöver köpas. Vedspisen går inte att sätta in eftersom den är för tung och förmodligen skulle inte sotarmästaren godkänna arbetet om inte golvet tas upp och en platta gjuts. Aldrig i livet! Jag som precis har lagt in ett nytt golv, med ny isolering och sprillans ny matta. Folk som skall komma och hjälpa mig reser bort eller blir sjuka. Här står jag och kommer ingenstans.

Vad skall jag göra?

Jag vet förnuftsmässigt att när man inte vet vad man skall göra så är det enda rätta att göra det man kan göra. Att bara gå omkring och stöna och oroa sig hjälper inte. Det går bara åt en massa energi och glädjen försvinner. När jag insåg det, riktigt tog det till mig i hjärtat, blev det bättre.

Egentligen handlade det om att jag genom att undvika att till exempel ta tag i tapetseringen, att måla kring fönstren bara blev mer nedstämd och orolig. Jag tyckte synd om mig själv – ensam och övergiven – mitt i allt. Vad skulle jag göra?

När jag hade insett att det enda raka vara att handla, tog jag fram pytsen med tapetklister, tog bort alla påsar med spik, sandpapper och dylikt från köksbordet, hämtade tapetrullarna och satte igång. Jag vill inte säga att det gick bra, men jag fick i alla fall upp ett par våder. Tapetvåden i hörnet rev jag ner då den bara trasslade till sig, gick sönder och blev bubblig. Men jag kände mig jättemallig över att ha fått upp tre våder. Det tog hela kvällen. Humöret blev bättre. Nya försök dagen därpå. Jag spacklade och målade kring fönstren. Ett steg närmare till ett färdigt kök till jul när yngste sonen med sin flickvän kommer.

Det är många gånger vi, genom att som strutsen stoppa huvudet i sanden och genom att inte ta tag i problem, blir oroliga och nedstämda. Det kan vara att inte ringa till doktorn för man vill inte veta, eller att skjuta ett jobbigt och viktigt samtal framför sig. Man vågar inte. Vill inte veta. Orkar inte. Och rädslan och oron gör tyvärr att man till sist tappar tron på att man själv kan klara av situationen.

Så här är några tips:

Har du något som du går och oroar dig för?  Titta närmare på vad du kan göra för att minska oron. För att känna dig bra är ett tips att göra det du kan göra om du inte hade problemet som oroar dig och ha tillit att allt löser sig. Det gör ju det mesta. Om man gör något varje dag minskar oron. Du kan och du har dessutom vad som behövs för att lösa problemet.

Och kom ihåg:
Att inte agera = oro Att agera = ro

Lycka till!
Louise